Forskare i media

”Trygghet” sade de, medan Sverige brann - Mattias Irving recenserar "Den ensamme terroristen" i Feministiskt perspektiv

2017-10-31

Den ensamme terroristen? är ett samtidsdokument som gör upp med myten om den vansinniga ensamvargen och politiserar de senaste årens epidemi av bränder mot HVB-hem, moskéer och asylboenden på ett sätt som målar svenska myndigheter i föga smickrande färger.

Bara en form av terrorism som tas på allvar

Vi gör i dag skillnad på hot och hot, men inte utifrån hur farliga de är för vår säkerhet utan utifrån vår begränsade förståelse för hur de fungerar. Ända sedan 2001 har muslimsk terrorism varit den enda formen av terrorism som har haft politisk bäring, och andra våldsamma rörelser har kunnat flyga fritt under radarn, förgrena sig i politiska och aktivistiska grenar, och utveckla sin våldskapacitet. Frågan är också intimt sammankopplad med internets framväxt och uppkomsten av alternativa offentliga sfärer.

Frågan är därmed inte ny, utan har utforskats i ett stort antal andra böcker de senaste åren, bland många andra Det svenska hatet av Gellert Tamas, Raskrigaren av Mattias Gardell, Skrivbordskrigarna av Lisa Bjurwald och Det mörka nätet av Øyvind Strømmen. Det som Den ensamme terroristen? bidrar med till diskussionen är en genomgång av de senaste årens brandattentat mot flyktingförläggningar, HVB-hem och moskéer, och en viktig diskussion om svenska myndigheters oförmåga att diskutera dessa i termer av terrorism eller politiskt motiverade våldsdåd.

Omfattningen är skrämmande. Bränderna ökar i antal, men till skillnad från 1990-talets högerextrema våg där cirka 200 personer lagfördes för brandattentat, görs nu nästan inga gripanden alls. Det finns därför inga möjligheter att veta vilka personerna är och vilken miljö de tillhör. Det går ändå att dra vissa slutsatser. Av det vi vet sedan tidigare så rör det sig nästan uteslutande om män. De flesta mordbrännare är inte alls socialt missanpassade, utan intelligenta och uppfattar sig som rakryggade, lokala hjältar. De uppfattar att alla på orten är ense om vad som måste göras, och de ser sig själva som modiga genomdrivare av en allmän vilja.

Läs recensionen här